fredag, augusti 12, 2005

Länkar till medier

Mediakoll har fått önskemål från läsare om länkar till mediebolag och nyhetskällor. De kommer här:

För sökning av artiklar publicerade i svenska tidningar rekommenderas två sidor: Presstext och Mediearkivet. Båda sidorna är dock betaltjänster.

Nordicom vid Göteborgs Universitet har länkar till många mediebolag inom Norden.

InternetStart har länkar till de flesta stora svenska tidningarna, men även en hel del utländska.

Columbia Journalism Review har länkar till de flesta medierna i USA, uppdelat på dagstidningar, tidningar och TV-stationer.

World Newspapers har länkar till tidningar över hela världen.

Medieägande

Mediakoll vill tipsa om bra sidor för de som är intresserade av ägandestrukturer inom media.

För de som är intresserade av medier inom Norden, så har Nordicom - Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning vid Göteborgs Universitet - väldigt bra statistik och publikationer angående mediaföretag och ägarstrukturer, något som Mediakoll har skrivit om tidigare. Sidan behandlar även svensk och nordisk medielagstiftning, EU's mediapolicy, samt en mängd andra frågor.

För de som är intresserade av amerikanska medier rekommenderas CJR - Columbia Journalism Review - som även har länkar till de flesta mediabolagen, tidningarna och tv-bolagen i USA.

onsdag, augusti 10, 2005

Kallberg om valsystemet

Jan Kallberg skriver i dagens krönika i Metro (pdf), "Det är dags att byta valsystem", om att Sverige borde avveckla systemet med proportionella val till förmån för enmansvalkretsar, något som Kallberg anser är "direkt demokrati". Kallberg skriver att det svenska systemet med indirekta proportionella val "är inte längre demokratiskt". Kallberg menar att det skulle bli mer mångfald i politiken: "I en enmansvalkrets kan vem som helst ställa upp som är medborgare och bli vald rakt av om han eller hon har majoriteten i den valkretsen bakom sig. Det är demokrati."

Men hur ser verkligen ut för de länder som använder sig av ett system med enmansvalkretsar? Komparativ politik visar tydligt att de länder som använder sig av det system som Kallberg förespråkar oftast domineras av ett fåtal partier, vanligtvis 2-3 stycken. Exempel på detta är USA där rikspolitiken domineras (och hela tiden har dominerats) av två partier. Ett annat exempel är Storbritannien, där tre partier för närvarande kämpar om makten. Listan kan dock göras längre, men ett mönster framträder.

Hur menar Kallberg att reformen han efterlyser skulle leda till mer valfrihet, då de nationella partierna troligtvis kommer bli färre än dagens sju?

Det finns dock andra konsekvenser som Kallberg inte tycks ha funderat över. I ett system med enmansvalkretsar är en valkrets detsamma som en stol i riksdagen. Om en politiker vinner i en valkrets med 51 procent av rösterna mot "förlorarens" 49 procent, så tar "vinnaren" platsen i riksdagen. De 49 procent som röstade på "förloraren" representeras alltså inte i riksdagen (förutom av en person de inte röstade på).

Kallberg ger i sin krönika ett praktiskt exempel (som egentligen är ett teoretiskt) om Mona Sahlin. Mitt exempel ser lite annorlunda ut:

Rent hypotetiskt kan vi säga att ett parti vinner alla valkretsar. I varje valkrets får den inte mer än 51 procent, men det räcker till seger. Det här partiet får med sina 51 procent av rösterna hela 100 procent av platserna i riksdagen; de 49 procent av befolkningen som inte röstade på partiet representeras alltså inte. Hur menar Kallberg att detta är mer demokratiskt än dagens system med indirekta proportionella val?

Tar man Storbritannien som exempel så behöver inte ett parti få absolut majoritet (mer än 50 procent av rösterna) för att vinna en valkrets; det räcker med enkel majoritet, dvs. mer än närmast följande alternativ (fler röster än andra partier).

Ställer tre partier upp i en valkrets räcker det alltså med att ett parti får 34 procent av rösterna för att det ska representera hela valkretsen; de 66 procent som inte röstade på det partiet representeras alltså inte. Ställer fyra partier upp i en valkrets räcker det med 26 procent av rösterna; de kvarvarande 74 procenten av väljarna representeras inte.

Hur menar Kallberg att det systemet skulle vara mer demokratiskt än dagens? Varför väljer han att inte berätta om dessa effekter för sina läsare?