måndag, juni 13, 2005

Svar från Svenska Dagbladet

Mediakoll fick idag ett svar från Svenska Dagbladets journalist Tobias Brandel, angående vår tidigare artikel "Vilseledande om fildelning i SVD". Han skriver i sitt mail:

Hej och tack för ert mejl. Kritiken är förstås helt riktig – lejonparten av anmälningarna till Datainspektionen kom före Bahnhof-tillslaget. Tyvärr har jag uppenbarligen slarvat med att kolla kronologin i alla turer i fildelningsdebatten. Dessvärre händer sådant ibland när man skriver snabbt under stor tidspress, vilket förstås inte är en ursäkt.

Däremot var det tveklöst så att tillslaget mot Bahnhof var mycket provocerande för fildelarsamhället och ledde till högljudda protester. Men anmälningarna till Datainspektionen var främst resultatet av de polisanmälningar mot privatpersoner som Antipiratbyrån – vilket ni påpekar – gjorde redan före Bahhof-razzian.

Jag ska prata med nyhetschefen om en rättelse.

Mediakoll tackar Tobias Brandel för sitt snabba svar och ser fram emot en rättelse.

fredag, juni 10, 2005

Vilseledande om fildelning i SVD

SVD skriver idag i artikeln "Antipiratbyrån bryter mot lagen" om affären med Antipiratbyrån. I artikeln kan man läsa:

"Polisen gjorde ett uppmärksammat tillslag mot internetleverantören Bahnhof efter att Antipiratbyrån, filmbranschens organisation mot piratkopiering, hävdat att stora mängder filmer otillåtet lagrades på företagets servrar. Tusentals ilskna fildelare anmälde då Antipiratbyrån till Datainspektionen för brott mot personuppgiftslagen, PUL."

Faktum är att den absoluta lejonparten av anmälningarna mot Antipiratbyrån kom in till Datainspektionen redan innan kronofogdens tillslag, vilket Mediakoll har skrivit om tidigare här och här. Den 9 mars, dagen innan kronofogdens tillslag, hade "över 4 000 personer lämnat in en anmälan till Datainspektionen mot Antipiratbyrån". I en telefonintervju den 24 mars med Mediakoll sade Datainspektionens informationssekreterare Amina Grill att de hade fått in cirka 5,100 anmälningar mot Antipiratbyrån, det vill säga inklusive den tidigare nämnda siffran på över 4,000.

SVD beskriver händelseförloppet fel, då de menar att "tusentals ilskna fildelare" skickade in en anmälan efter kronofogdens tillslag. Artikeln kan tolkas som att tusentals människor har anmält Antipiratbyrån för tillslaget mot Bahnhof, vilket uppenbarligen är fel, då majoriteten av artiklarna kom in till Datainspektionen innan tillslaget.

tisdag, juni 07, 2005

Talande tystnad om Uppdrag Granskning

En vecka har gått sedan SVT's Uppdrag Granskning den 31 maj sände ett reportage där riksdagsmän fick tre relativt enkla frågor om tre grundläggande och centrala begrepp i den nya EU konstitutionen. (pdf)

Hur uppnås kvalificerad majoritet i ministerrådet?
Vad är exklusiv befogenhet?
Vad menas med medborgarinitiativ?

Resultatet var skrämmande. 19 av totalt 37 tillfrågade hade inte ett enda rätt svar på någon av frågorna, trots att de redan hade tagit ställning och rimligtvis borde ha satt sig in i frågan. En del vägrar helt enkelt att svara på frågorna.

Andelen rätta svar förbättrades efter lunch, då partikanslierna försåg sina riksdagsledamöter med frågorna och förvarnade dem att Uppdrag Granskning var i huset; socialdemokraterna skickade till och med svaren till frågorna.

Detta är anmärkningsvärt eftersom riksdagsmännen anser att frågan om en europeisk konstitution är alldeles för svår för svenska folket att avgöra vid en folkomröstning.

Hur mycket uppmärksamhet fick programmet i medierna? En sökning på Presstext och tidningarnas egna sökfunktioner visar att programmet omnämns (förutom i insändare) i totalt 2 (två) artiklar, båda publicerade i Dagens Nyheter. Den ena är en tv-krönika, "Rumpan bar. Underhållande journalistik men knappast bra." av Johan Croneman; den andra en ledare signerad Johannes Åman, "En journalistik som gör människor till maskar och robotar".

De båda artiklarna har gemensamt att de lägger vikt vid Josefssons "ohederliga" metoder, samtidigt som de tonar ned politikernas ansvar. Croneman skriver bland annat: "Jag har svårt att nämna en enda person i min egen omgivning som hade klarat dessa tre frågor om den nya EU-konstitutionen. Jag hade själv gått bet på alla tre."

En viktig detalj som Croneman glömmer nämna är givetvis att han och hans vänner (förutsatt att de inte är riksdagsmän) inte skall, eller snarare inte får, rösta om förslaget till EU's grundlag. Man kan förvänta sig att våra avlönade riksdagsmän är mer insatta i politik än en TV-recensent.

Croneman sträcker sig långt i sitt friskrivande av politikernas ansvar, då han skriver: "[Uppdrag Granskning] hade givetvis aldrig ställt frågorna om de inte redan haft koll på att riksdagsmännen inte skulle klara av att svara."

Åman menar å sin sida att "den moraliska poängen" med är "mindre uppenbar". Den "moraliska poängen" är tvärtom fullkomligt uppenbar: Hur kan man som riksdagsman redan ha tagit ställning för ett förslag när man inte är insatt ämnet och inte ens kan svara på de enklaste av frågor? Tyder inte det på en viss dubbelmoral när man samtidigt anser att det svenska folket är alldeles för korkat för att få ta ställning i frågan?

Varför går medierna i politikernas ledband? De slår gärna på sin egen trumma och kallar sig själva den "granskande statsmakten". Men då politikerna (förutsatt att de inte befinner sig på vänsterkanten) väl granskas, kallas det för en journalistisk "freakshow" som stärker politikerföraktet.

Varför denna massiva tystnad om politikernas bristande kunskaper i en avgörande politisk fråga som debatteras livligt just nu, inte endast i Sverige utan runt om i Europa? Detta, om något, lär spä på föraktet både mot politiker och medier.