måndag, maj 16, 2005

Expressen och brottsstatistik

Lars Lindström skriver i dagens krönika "Politiker - Hur tryggt är det där ute" om de olika fall av misshandel med dödlig utgång som medier skrivit om senaste tiden. Framförallt nämner han dödsfallen på Kungsgatan och Sätras tunnelbanestation.

Lindström skriver: "Jag vill gärna tro på statistiker som säger att grova våldsbrott och dödligt våld inte ökar, även om antalet anmälningar gör det. Det låter tryggt."

Lindström för fram kritik mot statistiken genom att hänvisa till en rapport från Brottsförebyggande rådet: "Samtidigt säger rapporter från Brå, Brottsförebyggande rådet, att den faktiska våldsbrottsligheten kan vara tio gånger så hög som den polisanmälda, och att de slutsatser som dras ”präglas av en viss osäkerhet”. Om inte ens experterna vet, hur ska då vi kunna veta, vi som bara ser de unga männen sparka livet ur varandra."

Men det är tydligt att Lindström använder fel statistik, och dessutom gör det på fel sätt. I Brå's rapport "Brottsutvecklingen i Sverige" (pdf) kan man i avsnittet "Dödligt våld" läsa att "Ingenting talar för att det dödliga våldet skulle ha ökat, snarare visar utvecklingen på en minskning sedan år 1990." (sid. 23)

I definitionen av "dödligt våld" ingår mord, dråp, barnadråp och "dödsfall, som är en direkt följd av en misshandel, betraktas också som dödligt våld." (sid. 23-24)

Den dolda brottsligheten, som Lindström hänvisar till, förklarar Brå på följande vis: "Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är inte den dolda brottsligheten det stora problemet när det gäller dödligt våld. I stället är det dödliga våldet kraftigt överskattat i statistiken över anmälda brott. En genomgång av samtliga anmälda fall av dödligt våld i Sverige under perioden 1990–1998 visade en överskattning på i genomsnitt 43 procent. Vid en motsvarande genomgång av de anmälda fallen år 2002 framkom att mindre än hälften av fallen bestod av dödligt våld" (sid. 24-25)

"Det dödliga våldet har, enligt dödsorsaksstatistiken, under den senaste 30-årsperioden legat relativt konstant omkring 100 brott per år. Statistiken över anmälda brott visar dock en annan bild av utvecklingen. [...] Den statistiska ökningen är inte en verklig ökning utan kan förklaras av ett antal faktorer (se avsnittet Dold brottslighet)." (sid. 29)

Varifrån har då Lindström fått sitt påstående om statistikens "osäkerhet"? Man kan i avsnittet "Misshandel" läsa: "Mörkertalet för misshandelsbrott är högt. Den faktiska våldsbrottsligheten är enligt offerundersökningar ungefär tio gånger högre än den polisanmälda våldsbrottsligheten." (sid. 43)

Men påståendet gäller enbart för fall av misshandel, inte för misshandel med dödlig utgång, vilket Lindström lägger vikt vid i sin krönika. Han skriver bland annat: "När vi ser dessa unga män sparka livet ur varandra behöver vi inga experter som säger att det grova våldet inte ökar." och "Två fall av dödsmisshandel den senaste veckan gör att även en kvällspromenad på Kungsgatan och en T-banefärd till Sätra ”präglas av en viss osäkerhet”."

Lindström använder statistik från en kategori av brott för att förklara en annan, vilket är felaktigt, men framförallt vilseledande.