fredag, maj 27, 2005

Koranen, uppror och media

9 maj publicerade Newsweek en artikel där fångvaktare vid Guantanamóbasen påstås ha skändat Koranen, bland annat spolat ned skriften på toaletten. Media upprepar påståendet att skändningen av Koranen skulle vara den direkta orsaken till ett upplopp i Afghanistan dagarna efter, då 14 personer miste livet.

Dagens Nyheter skriver senast idag: "Nyheten ledde till fyra dagars upplopp i Afghanistan med 14 döda som resultat."

Svenska Dagbladet skrev den 13 maj: "Orsaken till de upphörda reaktionerna är en artikel i nyhetstidskriften Newsweek i förra veckan om att amerikanska förhörsledare på Guantanamo-basen på Kuba hade spolat ner en Koran i toaletten och lett en man runt i hundkoppel sina försök att skrämma fångar att tala. Upplopp bröt ut på flera håll i Afghanistan sedan en frigiven Guantanamo-fånge berättat om vanhelgandet av Koranen."

Exemplen kan göras fler, och från andra tidningar, men en tydlig bild av kausalitet framträder, där skändningen av Koranen är en utlösande faktor för upploppet i Afghanistan. Men är bilden så enkel?

Den 12 maj höll det amerikanska försvarsdepartementet en presskonferens där försvarsminister Donald Rumsfeld och general Richard Myers framträdde. Myers målade upp en annan bild av händelserna i Afghanistan:

"It's the -- it's a judgment of our commander in Afghanistan, General Eikenberry, that in fact the violence that we saw in Jalalabad was not necessarily the result of the allegations about disrespect for the Koran -- and I'll get to that in just a minute -- but more tied up in the political process and the reconciliation process that President Karzai and his Cabinet is conducting in Afghanistan. So that's -- that was his judgment today in an after- action of that violence. He didn't -- he thought it was not at all tied to the article in the magazine."

Enligt Eikenberry berodde alltså upploppet i Afghanistan inte på Newsweeks artikel, utan på den "politiska processen". Vad innebär då den politiska processen?

Den 16 maj sade Barnett Rubin, vid New York University's Center for International Cooperation, i programmet NBC Nightly News att den afghanske presidenten Karzais nära militära samarbete med USA kan ha bidragit till upploppet:

WILLIAMS: While the debate wages over Newsweek's journalism, some experts on the region say last week's protests have long been simmering and involve more than just the Quran story.

RUBIN: From the very beginning, the demonstrators also said that they didn't want any permanent U.S. bases on Afghanistan, which was a reaction to some statements by President Karzai that he would discuss a long-term military relationship with the United States.


Dagens Nyheter skriver den 21 maj om det utökade militära samarbetet mellan USA och Afghanistan, och om upploppet, men kopplar inte alls ihop händelserna. Återigen framstår skändningen av Koranen som utlösande faktor för upploppet: "Karzais utspel sammanfaller med de i Afghanistan kontroversiella planerna på att fördjupa banden till USA genom att etablera permanenta militära anläggningar i landet, nya tortyruppgifter samt de dödliga kravallerna efter Newsweeks artikel om nedspolade exemplar av Koranen."

Att skändningen av Koranen var den utlösande faktorn för upploppen i Afghanistan tycks ha blivit inskriven i den officiella historieskrivningen, trots att bilden är mer komplicerad än så. Mediakoll förfrågar mer nyanserad nyhetsbevakning av de svenska medierna.

lördag, maj 21, 2005

Expressen och Genevekonventionen

Expressen publicerar idag bilder på krigsfången Saddam Hussein i sin fängelsecell. Ingenstans i några av de artiklar som Expressen publicerar i sin nätupplaga idag och igår nämner man att spridningen av bilderna kan vara ett brott mot Genevekonventionen. Man hänvisar endast till ett citat från Ove Bring, adjungerad professor i folkrätt vid Försvarshögskolan i Stockholm, där han säger: "Att sprida bilder som är tänkta att spegla en förnedring av honom, är att överträda människorättsdimensionen, anser jag." Ingenstans berättar Expressen om hur bilderna rent konkret "överträder människorättsdimensionen", utan det framställs som Ove Brings egen åsikt.

Expressens vaga språk idag går att jämföra med då Al-Jazeera publicerade bilder på amerikanska kringsfångar i Irak. Då publicerade man 24 mars 2003 artikeln "Experterna om att visa upp krigsfångar" där man intervjuade bland annat Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala universitet som sade: "Det är ett klart brott mot konventionen om hur krigsfångar ska behandlas." I samma artikel citerades Ulf Henricsson vid Försvarshögskolan som sade: "Det är ett klart brott mot Genèvekonventionen."

I en artikel som publicerades samma dag, "Sonen Joseph är Saddams krigsfånge", som handlade om amerikanska mediers ovilja att visa bilderna, sade Expressen själva rakt ut, utan att hänvisa till en auktoritet inom internationell rätt: "Trots att få amerikaner sett tv-bilderna som bryter mot Genèvekonventionen för behandling av krigsfångar."

Efter att krigsfångarna släppts, publicerade Expressen en artikel den 14 april 2003, "Fri efter 22 dagar", där man återigen lade vikt vid att publiceringen av bilder stred mot Genevekonventionen: "Bilderna av Shoshana och fyra av hennes soldatkamrater som krigsfångar chockade hemma i USA. De försvann snabbt från tv-skärmarna, eftersom bilderna från tv-kanalen al-Jazira ansågs förödmjuka fångarna, och strida mot Genèvekonventionens regler för hur krigsfångar ska behandlas."

Ulf Nilson var som vanligt hård i sin kommentar "Bilderna som fäller Saddam?": "Att utnyttja krigsfångar för politiska eller propagandamässiga syften är helt enkelt inte tillåtet. Irak har anslutit sig till Geneve-konventionen, men nu brutit mot den."

Frågan är varför Expressen inte är lika tydliga med att spridningen av bilderna på krigsfången Saddam Hussein kan vara ett brott mot Genevekonventionen, något som exempelvis Svenska Dagbladet, Aftonbladet, och Dagens Nyheter skrev om.

Expressens tystnad idag rimmar illa med dess upprördhet då bilder visades av amerikanska krigsfångar.

tisdag, maj 17, 2005

Lars Lindström svarar

Lars Lindström från Expressen har svarat på gårdagens inlägg på Mediakoll som kritiserar hans användande av brottsstatistik. Han har dock inte svarat direkt till oss, utan publicerat ett svar på sin blog.

"Nicke på bloggen Mediakoll hakar upp sig på att jag använt Brå-statistik för såväl fall där folk dör som där de överlever en misshandel. Jag förstår inte hur det kan vara felaktigt eller vilseledande att i samma andetag prata om grov misshandel (då offret kanske b a r a får en lätt hjärnskada eller krossat näsben) och misshandel som leder till döden. Huvudtesen är att inte ens experterna vet hur mycket folk slåss där ute. Så här skriver Brå: "Slutsatser om den faktiska våldsutvecklingen präglas av viss osäkerhet när mörkertalet är så pass högt och dessutom varierar över tid."

Vad Lindström bortser ifrån är att hans tidigare artikel lägger vikt vid det dödliga våldet, vilket Mediakoll skrev om. Han skriver bland annat: "När vi ser dessa unga män sparka livet ur varandra behöver vi inga experter som säger att det grova våldet inte ökar." och "Två fall av dödsmisshandel den senaste veckan gör att även en kvällspromenad på Kungsgatan och en T-banefärd till Sätra ”präglas av en viss osäkerhet”."

Lindström skrev: "Jag förstår inte hur det kan vara felaktigt eller vilseledande att i samma andetag prata om grov misshandel (då offret kanske b a r a får en lätt hjärnskada eller krossat näsben) och misshandel som leder till döden."

Det är felaktigt och vilseledande eftersom rapporten för misshandel och misshandel med dödligt utgång ser olika ut. Påståendet om "mörkertalet", vilket Lindström upprepar som ett mantra, gäller inte statistiken för misshandel med dödlig utgång, vilket är vad Lindström skrev om i sin artikel. För att citera Brå's rapport (pdf):

"Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är inte den dolda brottsligheten det stora problemet när det gäller dödligt våld. I stället är det dödliga våldet kraftigt överskattat i statistiken över anmälda brott. En genomgång av samtliga anmälda fall av dödligt våld i Sverige under perioden 1990–1998 visade en överskattning på i genomsnitt 43 procent. Vid en motsvarande genomgång av de anmälda fallen år 2002 framkom att mindre än hälften av fallen bestod av dödligt våld" (sid. 24-25)"

Citatet från Brå's rapport som Lindström hänvisar är från avsnittet "Misshandel" (sid. 43), och beskriver således inte mörkertalet för "Misshandel med dödlig utgång", vilket Lindström skrev om i sin artikel. Lindström misstolkar således vad han anser vara rapportens "huvudtes", och använder den dessutom felaktigt.

Brå's rapport säger uttryckligen att mörkertalet, den dolda brottsligheten, för misshandel med dödlig utgång, vilket Lindström skriver om i sin artikel, inte är det stora problemet, vilket Lindström hävdar. Ingenstans i sin artikel nämner han att påståendet om "mörkertalet", som inte är ett problem för misshandel med dödlig utgång, vilket Brå uttryckligen skriver och är vad Lindströms artikel handlar om och som han dessutom upprepar i dagens artikel, egentligen är taget från en annan kategori av brott.

Lindström använder Brå's påståenden och statistik för en kategori av brott för att förklara en annan, vilket fortfarande är både felaktigt och vilseledande.

måndag, maj 16, 2005

Expressen och brottsstatistik

Lars Lindström skriver i dagens krönika "Politiker - Hur tryggt är det där ute" om de olika fall av misshandel med dödlig utgång som medier skrivit om senaste tiden. Framförallt nämner han dödsfallen på Kungsgatan och Sätras tunnelbanestation.

Lindström skriver: "Jag vill gärna tro på statistiker som säger att grova våldsbrott och dödligt våld inte ökar, även om antalet anmälningar gör det. Det låter tryggt."

Lindström för fram kritik mot statistiken genom att hänvisa till en rapport från Brottsförebyggande rådet: "Samtidigt säger rapporter från Brå, Brottsförebyggande rådet, att den faktiska våldsbrottsligheten kan vara tio gånger så hög som den polisanmälda, och att de slutsatser som dras ”präglas av en viss osäkerhet”. Om inte ens experterna vet, hur ska då vi kunna veta, vi som bara ser de unga männen sparka livet ur varandra."

Men det är tydligt att Lindström använder fel statistik, och dessutom gör det på fel sätt. I Brå's rapport "Brottsutvecklingen i Sverige" (pdf) kan man i avsnittet "Dödligt våld" läsa att "Ingenting talar för att det dödliga våldet skulle ha ökat, snarare visar utvecklingen på en minskning sedan år 1990." (sid. 23)

I definitionen av "dödligt våld" ingår mord, dråp, barnadråp och "dödsfall, som är en direkt följd av en misshandel, betraktas också som dödligt våld." (sid. 23-24)

Den dolda brottsligheten, som Lindström hänvisar till, förklarar Brå på följande vis: "Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är inte den dolda brottsligheten det stora problemet när det gäller dödligt våld. I stället är det dödliga våldet kraftigt överskattat i statistiken över anmälda brott. En genomgång av samtliga anmälda fall av dödligt våld i Sverige under perioden 1990–1998 visade en överskattning på i genomsnitt 43 procent. Vid en motsvarande genomgång av de anmälda fallen år 2002 framkom att mindre än hälften av fallen bestod av dödligt våld" (sid. 24-25)

"Det dödliga våldet har, enligt dödsorsaksstatistiken, under den senaste 30-årsperioden legat relativt konstant omkring 100 brott per år. Statistiken över anmälda brott visar dock en annan bild av utvecklingen. [...] Den statistiska ökningen är inte en verklig ökning utan kan förklaras av ett antal faktorer (se avsnittet Dold brottslighet)." (sid. 29)

Varifrån har då Lindström fått sitt påstående om statistikens "osäkerhet"? Man kan i avsnittet "Misshandel" läsa: "Mörkertalet för misshandelsbrott är högt. Den faktiska våldsbrottsligheten är enligt offerundersökningar ungefär tio gånger högre än den polisanmälda våldsbrottsligheten." (sid. 43)

Men påståendet gäller enbart för fall av misshandel, inte för misshandel med dödlig utgång, vilket Lindström lägger vikt vid i sin krönika. Han skriver bland annat: "När vi ser dessa unga män sparka livet ur varandra behöver vi inga experter som säger att det grova våldet inte ökar." och "Två fall av dödsmisshandel den senaste veckan gör att även en kvällspromenad på Kungsgatan och en T-banefärd till Sätra ”präglas av en viss osäkerhet”."

Lindström använder statistik från en kategori av brott för att förklara en annan, vilket är felaktigt, men framförallt vilseledande.

onsdag, maj 11, 2005

Medieägande

Mediakoll vill tipsa om Nordicom - Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning vid Göteborgs Universitet. Sidan har väldigt bra statistik och publikationer angående mediaföretag och ägarstrukturer, något som Mediakoll har skrivit om tidigare.

Sidan behandlar även svensk och nordisk medielagstiftning, EU's mediapolicy, samt en mängd andra frågor.

lördag, maj 07, 2005

Aftonbladet och andra världskrigets slut

Aftonbladet skriver idag i sin artikel "60 år sedan freden - men krigen fortsätter" att "idag, den 7 maj, är det 60 år sedan andra världskriget tog slut". Den 7 maj 1945 kapitulerade Tyskland villkorslöst i Reims.

Mediakoll vill påminna Aftonbladet om att andra världskriget fortsatte att skörda offer efter den 7 maj 1945, framförallt i Japan där "50-90 procent av befolkningen i 67 japanska städer" dödades av brandbomber i flyganfall, enligt före detta försvarsministern Robert McNamara. Dessutom släpptes två atombomber över Japan i augusti 1945, vilka dödade hundratusentals människor i Hiroshima och Nagasaki.

Andra världskriget tog inte slut förrän 2 september 1945, då Japan formellt kapitulerade.

Det känns aningen eurocentriskt att blunda för de hundratusentals japaner som dog efter att "andra världskriget tog slut" den 7 maj 1945.

fredag, maj 06, 2005

Rasism eller inte?

Metro intervjuar (pdf) idag Sveriges hotell- och restaurangföretagares vd Mats Hulth, med anledning av Diskrimineringsombudsmannens stämning av ett antal krogar för rasism, då de vägrat släppa in "mörkhyade". Mats Hulth menar dock att det inte är tal om "rasism", utan om "ekonomisk diskriminering".

Hulth säger senare i intervjun: "Det är ju i praktiken en disponering på grund av hudfärg."

Trots detta hävdar Hulth: "Det är inte rasism, utan man tror att om man släpper in för många invandrare kanske man skrämmer bort svenskar."

Mediakoll ställer sig frågan hur det inte kan vara rasism om krögare medvetet väljer bort människor "på grund av hudfärg" för att inte "skrämma bort svenskar"?

Bortförklaringen om "ekonomisk diskriminering" luktar undanflykt.