måndag, april 11, 2005

TV4 och Pressens Opinionsnämnd

TV4's informationsdirektör Göran Ellung skriver i dagens DN Debatt att "granskningsnämnden måste läggas ned" på grund av dess bristande "trovärdighet", samtidigt som han anser att dess sysslor bör tas över av Pressens Opinionsnämnd. Ellung, företrädare för en reklamfinansierad kanal, anser att Granskningsnämnden ser det som "sin uppgift att attackera kommersiell tv". Ellung påstår att styrelsen tycker att "alla reklamavbrott är störande", något som inte stämmer. På Granskningsnämndens hemsida kan man läsa att "efter ändringar i radio- och TV-lagen får TV4 from den 1 april 2002 avbryta de flesta program för reklaminslag". Att Ellungs påstående inte stämmer blir tydligt när man faktiskt läser Granskningsnämndens sammanträdesbeslut.

Granskningsnämnden är en "fristående statlig myndighet" vars ledamöter utses av regeringen. Pressens Opinionsnämnd är dock en helt privat institution. Den är skapad av Tidningsutgivarna ("bransch- och arbetsgivarorganisation för de svenska dagstidningarna och andra medieföretag", dvs. arbetsgivarnas intresseorganisation), Journalistförbundet (SJF) och Publicistklubben (PK). Lönen till Pressombudsmannen betalas till 75 procent av Tidningsutgivarna där Bonnier är den ledande aktören, bland annat är Bengt Braun, direktör för Bonnier AB, ordförande. Pressombudsmannen, vars påstådda uppgift är att vara pressoffrens ombudsman och företräda läsarnas intressen, är alltså avlönad av pressen själv och har sitt kontor i Pressens Hus på Kungsholmstorg 5, alltså samma adress som Tidningsutgivarna. Pressombudsmannen är således ingen "officiell" ombudsman, som exempelvis Justitieombudsmannen eller Konsumentombudsmannen, utan en företrädare för en privat institution inrättad och avlönad av de han har uppdrag att bevaka.

Frågan är hur pass stor "trovärdighet" Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsmannen har när deras störste finansiär, Tidningsutgivarna, själva beskriver sig som "en lobbyorganisation och ett kunskapscentrum för branschen". I Tidningsutgivarnas stadgar kan man bland annat läsa att organisationen skall "medverka till att stärka medlemsföretagens ställning som reklam - och informationsmedier", "tillvarata medlemsföretagens gemensamma intressen i branschrelaterade och näringspolitiska frågor" samt "företräda medlemsföretagen i frågor av gemensamt intresse gentemot statsmakterna, myndigheter och andra organisationer".

Mediakoll ställer sig frågan om inte institutionerna Pressens Opinionsnämnd (PON) och Pressombudsmannen (PO) sitter på dubbla stolar då de indirekt anställs av en privat lobbyorganisation, vars medlemmar (medieföretagen) PON och PO har i uppdrag att granska. På vilket sätt menar Göran Ellung att det skulle leda till mer "trovärdighet" än Granskningsnämndens arbete?

2 Comments:

Anonymous N|. said...

Vore det inte bättre att de facto titta på vad PO-PON faktiskt gör istället för att jiddra en massa kverulantiska konspirationsteorier?
Av hävd bör fri media granskas av sin egen bransch, inte av en statlig myndighet eftersom medias uppgift är att granska just staten. Att mena att PO-PON är mindre trovärdigt än Granskningsnämnden faller på sin egen orimlighet: PO-PON måste förhålla sig objektiva för att behålla sitt goda namn - det behöver inte Granskningsnämnden eftersom de är statligt drivna.
Du kanske anser att all kommunikation i slutändan ska kontrolleras (och därmed indirekt styras) av staten? Det är inte demokrati - det är kommunism.

9:28 fm  
Anonymous Anonym said...

"Konspirationsteorier" är vad folk brukar säga när de inte har något sakligt argument.

Ovanstående talare verkar inte reflektera att han anser att granskarna ska granska sig själva. Det är en märklig hållning, med tanke på att han anser att medierna ska granska staten. Om du visade någon stringens och följde ditt eget tidigare argument ska väl i så fall endast staten granska sig själv, precis som att medierna granskar sig själva?

Mediakoll har gjort en föredömlig genomgång av Pressombudsmannen (som inte är en riktig ombudsman, utan en company-stooge) och av en intresseorganisation, vars medlemmar är vinstdrivande företag. PO och PON sitter i knät på sina arbetsgivare, och det faller på sin egen orimlighet att han skulle våga kritisera sina arbetsgivare för mycket, vilket är tydligt med de pinsamt låga "expeditionsavgift" de tilldömer medierna. Tydligen vågar de inte bita den hand som göder dem alltför hårt...

Uppenbarligen har du helt missat en grej med PO och PON. Det är bara människor som personligen har blivit drabbade av publicering som kan anmäla medieföretagen, vilket innebär (om Ellvanders pinsamma förslag går igenom) att vanliga tittare och läsare inte kommer ha någonstans att vända sig för att få en utomstående granskning av program. Tänk dig, man kommer exempelvis inte längre kunna anmäla Janne Josefsson för hans valstugereportage om rasistiska moderater.

Ditt kommunistargument i slutet är enbart korkat, och visar att du inte kan särskilt mycket om kommunism. Till exempel så strävar kommunismen mot att helt nedmontera staten, vilket du säkerligen hade känt till om du faktiskt hade läst något om kommunism. Du använder enbart ett ad hominem argument, för att försöka svartmåla han som skriver för mediakoll. Pinsamt...

3:11 em  

Skicka en kommentar

<< Home