fredag, augusti 12, 2005

Länkar till medier

Mediakoll har fått önskemål från läsare om länkar till mediebolag och nyhetskällor. De kommer här:

För sökning av artiklar publicerade i svenska tidningar rekommenderas två sidor: Presstext och Mediearkivet. Båda sidorna är dock betaltjänster.

Nordicom vid Göteborgs Universitet har länkar till många mediebolag inom Norden.

InternetStart har länkar till de flesta stora svenska tidningarna, men även en hel del utländska.

Columbia Journalism Review har länkar till de flesta medierna i USA, uppdelat på dagstidningar, tidningar och TV-stationer.

World Newspapers har länkar till tidningar över hela världen.

Medieägande

Mediakoll vill tipsa om bra sidor för de som är intresserade av ägandestrukturer inom media.

För de som är intresserade av medier inom Norden, så har Nordicom - Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning vid Göteborgs Universitet - väldigt bra statistik och publikationer angående mediaföretag och ägarstrukturer, något som Mediakoll har skrivit om tidigare. Sidan behandlar även svensk och nordisk medielagstiftning, EU's mediapolicy, samt en mängd andra frågor.

För de som är intresserade av amerikanska medier rekommenderas CJR - Columbia Journalism Review - som även har länkar till de flesta mediabolagen, tidningarna och tv-bolagen i USA.

onsdag, augusti 10, 2005

Kallberg om valsystemet

Jan Kallberg skriver i dagens krönika i Metro (pdf), "Det är dags att byta valsystem", om att Sverige borde avveckla systemet med proportionella val till förmån för enmansvalkretsar, något som Kallberg anser är "direkt demokrati". Kallberg skriver att det svenska systemet med indirekta proportionella val "är inte längre demokratiskt". Kallberg menar att det skulle bli mer mångfald i politiken: "I en enmansvalkrets kan vem som helst ställa upp som är medborgare och bli vald rakt av om han eller hon har majoriteten i den valkretsen bakom sig. Det är demokrati."

Men hur ser verkligen ut för de länder som använder sig av ett system med enmansvalkretsar? Komparativ politik visar tydligt att de länder som använder sig av det system som Kallberg förespråkar oftast domineras av ett fåtal partier, vanligtvis 2-3 stycken. Exempel på detta är USA där rikspolitiken domineras (och hela tiden har dominerats) av två partier. Ett annat exempel är Storbritannien, där tre partier för närvarande kämpar om makten. Listan kan dock göras längre, men ett mönster framträder.

Hur menar Kallberg att reformen han efterlyser skulle leda till mer valfrihet, då de nationella partierna troligtvis kommer bli färre än dagens sju?

Det finns dock andra konsekvenser som Kallberg inte tycks ha funderat över. I ett system med enmansvalkretsar är en valkrets detsamma som en stol i riksdagen. Om en politiker vinner i en valkrets med 51 procent av rösterna mot "förlorarens" 49 procent, så tar "vinnaren" platsen i riksdagen. De 49 procent som röstade på "förloraren" representeras alltså inte i riksdagen (förutom av en person de inte röstade på).

Kallberg ger i sin krönika ett praktiskt exempel (som egentligen är ett teoretiskt) om Mona Sahlin. Mitt exempel ser lite annorlunda ut:

Rent hypotetiskt kan vi säga att ett parti vinner alla valkretsar. I varje valkrets får den inte mer än 51 procent, men det räcker till seger. Det här partiet får med sina 51 procent av rösterna hela 100 procent av platserna i riksdagen; de 49 procent av befolkningen som inte röstade på partiet representeras alltså inte. Hur menar Kallberg att detta är mer demokratiskt än dagens system med indirekta proportionella val?

Tar man Storbritannien som exempel så behöver inte ett parti få absolut majoritet (mer än 50 procent av rösterna) för att vinna en valkrets; det räcker med enkel majoritet, dvs. mer än närmast följande alternativ (fler röster än andra partier).

Ställer tre partier upp i en valkrets räcker det alltså med att ett parti får 34 procent av rösterna för att det ska representera hela valkretsen; de 66 procent som inte röstade på det partiet representeras alltså inte. Ställer fyra partier upp i en valkrets räcker det med 26 procent av rösterna; de kvarvarande 74 procenten av väljarna representeras inte.

Hur menar Kallberg att det systemet skulle vara mer demokratiskt än dagens? Varför väljer han att inte berätta om dessa effekter för sina läsare?

tisdag, juli 19, 2005

Expressen, textilkvoter och Kina

Textilkvoterna infördes på 1970-talet för att skydda de rika ländernas textilindustrier mot låglönendernas billiga tillverkning, främst från Hong Kong, Taiwan och Sydkorea. En oförutsedd konsekvens av kvoterna var att andra fattiga länder kunde utnyttja kvotsystemet till att bygga upp en egen klädindustri, något som i en del fall blev ett första steg mot en egen industriell bas.

Expressens ledarredaktion skriver under rubriken "Låt Kina sy skjortan" om avskaffandet av textilkvoter, ett stort steg i nyliberal riktning. De skriver bland annat:

Eftersom textilier är ett av få områden där u-länderna kan konkurrera bär den nya handelsfriheten ett hopp om förbättrade livsvillkor för miljontals fattiga världen över.

Men stämmer Expressens bild av att avskaffandet av kvoter och mer frihandel verkligen kommer gynna de "u-länder" som de skriver om?

Organisationen Christian Aid skriver i sin rapport, "Rags to riches to rags" (pdf), att den nyliberala utvecklingen riskerar att föra med sig förödande konsekvenser för några av världens fattigaste länder, och för miljontals arbetare - de flesta av dem kvinnor - då massarbetslöshet, som riskerar att drabba 27 miljoner människor, förutspås i en rapport från WTO.

Expressen pekar ut Bangladesh som en konkurrent till europeiska textilföretag och ett lyckat exempel på hur de skulle gynnas av avskaffandet av kvoterna. Expressen skriver att ett bibehållande av kvoterna skulle "döma dem till fortsatt fattigdom".

Detta rimmar illa med den bild som målas upp av bland annat UNDP, som varnar för att uppemot en miljon jobb i Bangladesh kan gå förlorade, jobb som främst innehas av kvinnor. Christian Aid varnar för att en mängd kvinnor kommer tvingas prostituera sig för att överleva, samt att trafficking riskerar att öka.

Förespråkare av liberalisering av handeln, som Expressen, menar att avskaffandet av kvoterna kommer leda till ökad effektivitet i den globala industrin, billigare konsumentpriser och större möjligheter för de länder som nu begränsas av kvotsystemet, det vill säga mer jobb till framförallt Kina.

Men antar man ett kritiskt perspektiv som Expressen tycks sakna, kan man hävda att priserna för dessa fördelar kommer betalas av miljontals arbetare i fattiga länder. Det blir ett "race to the bottom" där länderna konkurrerar genom att bjuda under varandra. Detta görs genom inskränkningar i bland annat miljö- och arbetslagstiftning; slavarbete. Detta ser vi prov på redan idag i Kina, vilket bland annat DN skrev om tidigare i år under rubriken, "Högt pris för billiga varor i väst".

Något förbryllande avslutar Expressen sin artikel med att avskaffandet av kvoterna skulle vara ett medel att "bekämpa fattigdom och förtryck".

Att avskaffandet av kvoterna skulle leda till minskad fattigdom är omstritt, vilket bland annat rapporten från Christian Aid pekar på.

Att minskat förtryck skulle bli ett resultat är dock knappast troligt, med tanke på att det framförallt är världens största diktatur som tjänar på avskaffandet av kvoterna. Expressen skriver att "den kinesiska textilproduktionen är extremt effektiv", utan att reflektera över hur den kan vara så effektiv.

Expressen har tidigare varit villiga att kritisera socialdemokratiska politiker som uttalat sig om Kinas utveckling, bland annat Göran Perssons statsbesök i Kina, då han i en efterföljande riksdagsdebatt sade att det är "oerhört slående vad politisk stabilitet betyder för ekonomisk utveckling när man ser det kinesiska exemplet". Expressens Ulf Nilson var som vanligt högljudd i sin krönika, där han skrev: "Persson borde skämmas, men vet antagligen inte hur man gör."

Efter Stockholms finansborgarråd Annika Billströms resa till Kina 2003, där bland andra finansmannen Jacob Wallenberg ingick i delegationen, kritiserades Billström för sina positiva uttalanden om Kina, som av bland andra Lars Lindström kallades för "idiotiska". Expressen var då noga med att peka ut att den ekonomiska utvecklingen hade sitt pris, vilket beskrevs i artikeln "Barnarbete och svältlöner fick fart på Kinas ekonomi".

Kinabedömare ger finansborgarrådet i Stockholm, Annika Billström, rätt i att de ekonomiska hjulen snurrar snabbare än någonsin. Men till skillnad från Stockholms mäktigaste politiker anser Kinaexperterna att det finns ett samband mellan ekonomi och politik - även i Kina. Och att barnarbete, svältlöner, 16-17 timmars arbetsdagar, folkförflyttningar och kränkningar av mänskliga rättigheter bidrar till positiv ekonomisk utveckling.

Den stora frågan är varför Expressen kritiserar socialdemokratiska politikers uttalanden om Kina, samtidigt som deras egen ledarredaktion för fram liknande budskap? Ingenstans i artikeln nämner man överhuvudtaget inte att det land som skulle tjäna mest på avskaffandet av textilkvoterna är en diktatur. Varför väljer Expressen att inte ta upp förhållandena i Kina i anslutning till sin ledare, något som uppenbarligen var viktigt då socialdemokratiska politiker var i skottgluggen? Varför riktas inte samma kritik som de socialdemokratiska politikerna fick utstå mot Expressens egen ledarredaktion ?

måndag, juni 13, 2005

Svar från Svenska Dagbladet

Mediakoll fick idag ett svar från Svenska Dagbladets journalist Tobias Brandel, angående vår tidigare artikel "Vilseledande om fildelning i SVD". Han skriver i sitt mail:

Hej och tack för ert mejl. Kritiken är förstås helt riktig – lejonparten av anmälningarna till Datainspektionen kom före Bahnhof-tillslaget. Tyvärr har jag uppenbarligen slarvat med att kolla kronologin i alla turer i fildelningsdebatten. Dessvärre händer sådant ibland när man skriver snabbt under stor tidspress, vilket förstås inte är en ursäkt.

Däremot var det tveklöst så att tillslaget mot Bahnhof var mycket provocerande för fildelarsamhället och ledde till högljudda protester. Men anmälningarna till Datainspektionen var främst resultatet av de polisanmälningar mot privatpersoner som Antipiratbyrån – vilket ni påpekar – gjorde redan före Bahhof-razzian.

Jag ska prata med nyhetschefen om en rättelse.

Mediakoll tackar Tobias Brandel för sitt snabba svar och ser fram emot en rättelse.

fredag, juni 10, 2005

Vilseledande om fildelning i SVD

SVD skriver idag i artikeln "Antipiratbyrån bryter mot lagen" om affären med Antipiratbyrån. I artikeln kan man läsa:

"Polisen gjorde ett uppmärksammat tillslag mot internetleverantören Bahnhof efter att Antipiratbyrån, filmbranschens organisation mot piratkopiering, hävdat att stora mängder filmer otillåtet lagrades på företagets servrar. Tusentals ilskna fildelare anmälde då Antipiratbyrån till Datainspektionen för brott mot personuppgiftslagen, PUL."

Faktum är att den absoluta lejonparten av anmälningarna mot Antipiratbyrån kom in till Datainspektionen redan innan kronofogdens tillslag, vilket Mediakoll har skrivit om tidigare här och här. Den 9 mars, dagen innan kronofogdens tillslag, hade "över 4 000 personer lämnat in en anmälan till Datainspektionen mot Antipiratbyrån". I en telefonintervju den 24 mars med Mediakoll sade Datainspektionens informationssekreterare Amina Grill att de hade fått in cirka 5,100 anmälningar mot Antipiratbyrån, det vill säga inklusive den tidigare nämnda siffran på över 4,000.

SVD beskriver händelseförloppet fel, då de menar att "tusentals ilskna fildelare" skickade in en anmälan efter kronofogdens tillslag. Artikeln kan tolkas som att tusentals människor har anmält Antipiratbyrån för tillslaget mot Bahnhof, vilket uppenbarligen är fel, då majoriteten av artiklarna kom in till Datainspektionen innan tillslaget.

tisdag, juni 07, 2005

Talande tystnad om Uppdrag Granskning

En vecka har gått sedan SVT's Uppdrag Granskning den 31 maj sände ett reportage där riksdagsmän fick tre relativt enkla frågor om tre grundläggande och centrala begrepp i den nya EU konstitutionen. (pdf)

Hur uppnås kvalificerad majoritet i ministerrådet?
Vad är exklusiv befogenhet?
Vad menas med medborgarinitiativ?

Resultatet var skrämmande. 19 av totalt 37 tillfrågade hade inte ett enda rätt svar på någon av frågorna, trots att de redan hade tagit ställning och rimligtvis borde ha satt sig in i frågan. En del vägrar helt enkelt att svara på frågorna.

Andelen rätta svar förbättrades efter lunch, då partikanslierna försåg sina riksdagsledamöter med frågorna och förvarnade dem att Uppdrag Granskning var i huset; socialdemokraterna skickade till och med svaren till frågorna.

Detta är anmärkningsvärt eftersom riksdagsmännen anser att frågan om en europeisk konstitution är alldeles för svår för svenska folket att avgöra vid en folkomröstning.

Hur mycket uppmärksamhet fick programmet i medierna? En sökning på Presstext och tidningarnas egna sökfunktioner visar att programmet omnämns (förutom i insändare) i totalt 2 (två) artiklar, båda publicerade i Dagens Nyheter. Den ena är en tv-krönika, "Rumpan bar. Underhållande journalistik men knappast bra." av Johan Croneman; den andra en ledare signerad Johannes Åman, "En journalistik som gör människor till maskar och robotar".

De båda artiklarna har gemensamt att de lägger vikt vid Josefssons "ohederliga" metoder, samtidigt som de tonar ned politikernas ansvar. Croneman skriver bland annat: "Jag har svårt att nämna en enda person i min egen omgivning som hade klarat dessa tre frågor om den nya EU-konstitutionen. Jag hade själv gått bet på alla tre."

En viktig detalj som Croneman glömmer nämna är givetvis att han och hans vänner (förutsatt att de inte är riksdagsmän) inte skall, eller snarare inte får, rösta om förslaget till EU's grundlag. Man kan förvänta sig att våra avlönade riksdagsmän är mer insatta i politik än en TV-recensent.

Croneman sträcker sig långt i sitt friskrivande av politikernas ansvar, då han skriver: "[Uppdrag Granskning] hade givetvis aldrig ställt frågorna om de inte redan haft koll på att riksdagsmännen inte skulle klara av att svara."

Åman menar å sin sida att "den moraliska poängen" med är "mindre uppenbar". Den "moraliska poängen" är tvärtom fullkomligt uppenbar: Hur kan man som riksdagsman redan ha tagit ställning för ett förslag när man inte är insatt ämnet och inte ens kan svara på de enklaste av frågor? Tyder inte det på en viss dubbelmoral när man samtidigt anser att det svenska folket är alldeles för korkat för att få ta ställning i frågan?

Varför går medierna i politikernas ledband? De slår gärna på sin egen trumma och kallar sig själva den "granskande statsmakten". Men då politikerna (förutsatt att de inte befinner sig på vänsterkanten) väl granskas, kallas det för en journalistisk "freakshow" som stärker politikerföraktet.

Varför denna massiva tystnad om politikernas bristande kunskaper i en avgörande politisk fråga som debatteras livligt just nu, inte endast i Sverige utan runt om i Europa? Detta, om något, lär spä på föraktet både mot politiker och medier.

fredag, maj 27, 2005

Koranen, uppror och media

9 maj publicerade Newsweek en artikel där fångvaktare vid Guantanamóbasen påstås ha skändat Koranen, bland annat spolat ned skriften på toaletten. Media upprepar påståendet att skändningen av Koranen skulle vara den direkta orsaken till ett upplopp i Afghanistan dagarna efter, då 14 personer miste livet.

Dagens Nyheter skriver senast idag: "Nyheten ledde till fyra dagars upplopp i Afghanistan med 14 döda som resultat."

Svenska Dagbladet skrev den 13 maj: "Orsaken till de upphörda reaktionerna är en artikel i nyhetstidskriften Newsweek i förra veckan om att amerikanska förhörsledare på Guantanamo-basen på Kuba hade spolat ner en Koran i toaletten och lett en man runt i hundkoppel sina försök att skrämma fångar att tala. Upplopp bröt ut på flera håll i Afghanistan sedan en frigiven Guantanamo-fånge berättat om vanhelgandet av Koranen."

Exemplen kan göras fler, och från andra tidningar, men en tydlig bild av kausalitet framträder, där skändningen av Koranen är en utlösande faktor för upploppet i Afghanistan. Men är bilden så enkel?

Den 12 maj höll det amerikanska försvarsdepartementet en presskonferens där försvarsminister Donald Rumsfeld och general Richard Myers framträdde. Myers målade upp en annan bild av händelserna i Afghanistan:

"It's the -- it's a judgment of our commander in Afghanistan, General Eikenberry, that in fact the violence that we saw in Jalalabad was not necessarily the result of the allegations about disrespect for the Koran -- and I'll get to that in just a minute -- but more tied up in the political process and the reconciliation process that President Karzai and his Cabinet is conducting in Afghanistan. So that's -- that was his judgment today in an after- action of that violence. He didn't -- he thought it was not at all tied to the article in the magazine."

Enligt Eikenberry berodde alltså upploppet i Afghanistan inte på Newsweeks artikel, utan på den "politiska processen". Vad innebär då den politiska processen?

Den 16 maj sade Barnett Rubin, vid New York University's Center for International Cooperation, i programmet NBC Nightly News att den afghanske presidenten Karzais nära militära samarbete med USA kan ha bidragit till upploppet:

WILLIAMS: While the debate wages over Newsweek's journalism, some experts on the region say last week's protests have long been simmering and involve more than just the Quran story.

RUBIN: From the very beginning, the demonstrators also said that they didn't want any permanent U.S. bases on Afghanistan, which was a reaction to some statements by President Karzai that he would discuss a long-term military relationship with the United States.


Dagens Nyheter skriver den 21 maj om det utökade militära samarbetet mellan USA och Afghanistan, och om upploppet, men kopplar inte alls ihop händelserna. Återigen framstår skändningen av Koranen som utlösande faktor för upploppet: "Karzais utspel sammanfaller med de i Afghanistan kontroversiella planerna på att fördjupa banden till USA genom att etablera permanenta militära anläggningar i landet, nya tortyruppgifter samt de dödliga kravallerna efter Newsweeks artikel om nedspolade exemplar av Koranen."

Att skändningen av Koranen var den utlösande faktorn för upploppen i Afghanistan tycks ha blivit inskriven i den officiella historieskrivningen, trots att bilden är mer komplicerad än så. Mediakoll förfrågar mer nyanserad nyhetsbevakning av de svenska medierna.

lördag, maj 21, 2005

Expressen och Genevekonventionen

Expressen publicerar idag bilder på krigsfången Saddam Hussein i sin fängelsecell. Ingenstans i några av de artiklar som Expressen publicerar i sin nätupplaga idag och igår nämner man att spridningen av bilderna kan vara ett brott mot Genevekonventionen. Man hänvisar endast till ett citat från Ove Bring, adjungerad professor i folkrätt vid Försvarshögskolan i Stockholm, där han säger: "Att sprida bilder som är tänkta att spegla en förnedring av honom, är att överträda människorättsdimensionen, anser jag." Ingenstans berättar Expressen om hur bilderna rent konkret "överträder människorättsdimensionen", utan det framställs som Ove Brings egen åsikt.

Expressens vaga språk idag går att jämföra med då Al-Jazeera publicerade bilder på amerikanska kringsfångar i Irak. Då publicerade man 24 mars 2003 artikeln "Experterna om att visa upp krigsfångar" där man intervjuade bland annat Inger Österdahl, professor i folkrätt vid Uppsala universitet som sade: "Det är ett klart brott mot konventionen om hur krigsfångar ska behandlas." I samma artikel citerades Ulf Henricsson vid Försvarshögskolan som sade: "Det är ett klart brott mot Genèvekonventionen."

I en artikel som publicerades samma dag, "Sonen Joseph är Saddams krigsfånge", som handlade om amerikanska mediers ovilja att visa bilderna, sade Expressen själva rakt ut, utan att hänvisa till en auktoritet inom internationell rätt: "Trots att få amerikaner sett tv-bilderna som bryter mot Genèvekonventionen för behandling av krigsfångar."

Efter att krigsfångarna släppts, publicerade Expressen en artikel den 14 april 2003, "Fri efter 22 dagar", där man återigen lade vikt vid att publiceringen av bilder stred mot Genevekonventionen: "Bilderna av Shoshana och fyra av hennes soldatkamrater som krigsfångar chockade hemma i USA. De försvann snabbt från tv-skärmarna, eftersom bilderna från tv-kanalen al-Jazira ansågs förödmjuka fångarna, och strida mot Genèvekonventionens regler för hur krigsfångar ska behandlas."

Ulf Nilson var som vanligt hård i sin kommentar "Bilderna som fäller Saddam?": "Att utnyttja krigsfångar för politiska eller propagandamässiga syften är helt enkelt inte tillåtet. Irak har anslutit sig till Geneve-konventionen, men nu brutit mot den."

Frågan är varför Expressen inte är lika tydliga med att spridningen av bilderna på krigsfången Saddam Hussein kan vara ett brott mot Genevekonventionen, något som exempelvis Svenska Dagbladet, Aftonbladet, och Dagens Nyheter skrev om.

Expressens tystnad idag rimmar illa med dess upprördhet då bilder visades av amerikanska krigsfångar.

tisdag, maj 17, 2005

Lars Lindström svarar

Lars Lindström från Expressen har svarat på gårdagens inlägg på Mediakoll som kritiserar hans användande av brottsstatistik. Han har dock inte svarat direkt till oss, utan publicerat ett svar på sin blog.

"Nicke på bloggen Mediakoll hakar upp sig på att jag använt Brå-statistik för såväl fall där folk dör som där de överlever en misshandel. Jag förstår inte hur det kan vara felaktigt eller vilseledande att i samma andetag prata om grov misshandel (då offret kanske b a r a får en lätt hjärnskada eller krossat näsben) och misshandel som leder till döden. Huvudtesen är att inte ens experterna vet hur mycket folk slåss där ute. Så här skriver Brå: "Slutsatser om den faktiska våldsutvecklingen präglas av viss osäkerhet när mörkertalet är så pass högt och dessutom varierar över tid."

Vad Lindström bortser ifrån är att hans tidigare artikel lägger vikt vid det dödliga våldet, vilket Mediakoll skrev om. Han skriver bland annat: "När vi ser dessa unga män sparka livet ur varandra behöver vi inga experter som säger att det grova våldet inte ökar." och "Två fall av dödsmisshandel den senaste veckan gör att även en kvällspromenad på Kungsgatan och en T-banefärd till Sätra ”präglas av en viss osäkerhet”."

Lindström skrev: "Jag förstår inte hur det kan vara felaktigt eller vilseledande att i samma andetag prata om grov misshandel (då offret kanske b a r a får en lätt hjärnskada eller krossat näsben) och misshandel som leder till döden."

Det är felaktigt och vilseledande eftersom rapporten för misshandel och misshandel med dödligt utgång ser olika ut. Påståendet om "mörkertalet", vilket Lindström upprepar som ett mantra, gäller inte statistiken för misshandel med dödlig utgång, vilket är vad Lindström skrev om i sin artikel. För att citera Brå's rapport (pdf):

"Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är inte den dolda brottsligheten det stora problemet när det gäller dödligt våld. I stället är det dödliga våldet kraftigt överskattat i statistiken över anmälda brott. En genomgång av samtliga anmälda fall av dödligt våld i Sverige under perioden 1990–1998 visade en överskattning på i genomsnitt 43 procent. Vid en motsvarande genomgång av de anmälda fallen år 2002 framkom att mindre än hälften av fallen bestod av dödligt våld" (sid. 24-25)"

Citatet från Brå's rapport som Lindström hänvisar är från avsnittet "Misshandel" (sid. 43), och beskriver således inte mörkertalet för "Misshandel med dödlig utgång", vilket Lindström skrev om i sin artikel. Lindström misstolkar således vad han anser vara rapportens "huvudtes", och använder den dessutom felaktigt.

Brå's rapport säger uttryckligen att mörkertalet, den dolda brottsligheten, för misshandel med dödlig utgång, vilket Lindström skriver om i sin artikel, inte är det stora problemet, vilket Lindström hävdar. Ingenstans i sin artikel nämner han att påståendet om "mörkertalet", som inte är ett problem för misshandel med dödlig utgång, vilket Brå uttryckligen skriver och är vad Lindströms artikel handlar om och som han dessutom upprepar i dagens artikel, egentligen är taget från en annan kategori av brott.

Lindström använder Brå's påståenden och statistik för en kategori av brott för att förklara en annan, vilket fortfarande är både felaktigt och vilseledande.

måndag, maj 16, 2005

Expressen och brottsstatistik

Lars Lindström skriver i dagens krönika "Politiker - Hur tryggt är det där ute" om de olika fall av misshandel med dödlig utgång som medier skrivit om senaste tiden. Framförallt nämner han dödsfallen på Kungsgatan och Sätras tunnelbanestation.

Lindström skriver: "Jag vill gärna tro på statistiker som säger att grova våldsbrott och dödligt våld inte ökar, även om antalet anmälningar gör det. Det låter tryggt."

Lindström för fram kritik mot statistiken genom att hänvisa till en rapport från Brottsförebyggande rådet: "Samtidigt säger rapporter från Brå, Brottsförebyggande rådet, att den faktiska våldsbrottsligheten kan vara tio gånger så hög som den polisanmälda, och att de slutsatser som dras ”präglas av en viss osäkerhet”. Om inte ens experterna vet, hur ska då vi kunna veta, vi som bara ser de unga männen sparka livet ur varandra."

Men det är tydligt att Lindström använder fel statistik, och dessutom gör det på fel sätt. I Brå's rapport "Brottsutvecklingen i Sverige" (pdf) kan man i avsnittet "Dödligt våld" läsa att "Ingenting talar för att det dödliga våldet skulle ha ökat, snarare visar utvecklingen på en minskning sedan år 1990." (sid. 23)

I definitionen av "dödligt våld" ingår mord, dråp, barnadråp och "dödsfall, som är en direkt följd av en misshandel, betraktas också som dödligt våld." (sid. 23-24)

Den dolda brottsligheten, som Lindström hänvisar till, förklarar Brå på följande vis: "Till skillnad från de flesta andra brottskategorier är inte den dolda brottsligheten det stora problemet när det gäller dödligt våld. I stället är det dödliga våldet kraftigt överskattat i statistiken över anmälda brott. En genomgång av samtliga anmälda fall av dödligt våld i Sverige under perioden 1990–1998 visade en överskattning på i genomsnitt 43 procent. Vid en motsvarande genomgång av de anmälda fallen år 2002 framkom att mindre än hälften av fallen bestod av dödligt våld" (sid. 24-25)

"Det dödliga våldet har, enligt dödsorsaksstatistiken, under den senaste 30-årsperioden legat relativt konstant omkring 100 brott per år. Statistiken över anmälda brott visar dock en annan bild av utvecklingen. [...] Den statistiska ökningen är inte en verklig ökning utan kan förklaras av ett antal faktorer (se avsnittet Dold brottslighet)." (sid. 29)

Varifrån har då Lindström fått sitt påstående om statistikens "osäkerhet"? Man kan i avsnittet "Misshandel" läsa: "Mörkertalet för misshandelsbrott är högt. Den faktiska våldsbrottsligheten är enligt offerundersökningar ungefär tio gånger högre än den polisanmälda våldsbrottsligheten." (sid. 43)

Men påståendet gäller enbart för fall av misshandel, inte för misshandel med dödlig utgång, vilket Lindström lägger vikt vid i sin krönika. Han skriver bland annat: "När vi ser dessa unga män sparka livet ur varandra behöver vi inga experter som säger att det grova våldet inte ökar." och "Två fall av dödsmisshandel den senaste veckan gör att även en kvällspromenad på Kungsgatan och en T-banefärd till Sätra ”präglas av en viss osäkerhet”."

Lindström använder statistik från en kategori av brott för att förklara en annan, vilket är felaktigt, men framförallt vilseledande.

onsdag, maj 11, 2005

Medieägande

Mediakoll vill tipsa om Nordicom - Nordiskt Informationscenter för Medie- och Kommunikationsforskning vid Göteborgs Universitet. Sidan har väldigt bra statistik och publikationer angående mediaföretag och ägarstrukturer, något som Mediakoll har skrivit om tidigare.

Sidan behandlar även svensk och nordisk medielagstiftning, EU's mediapolicy, samt en mängd andra frågor.